Nu sitter jag här och väntar på att en halv timme ska passera. Under den tiden får jag inte äta något, inte luta mig tillbaka i sängen heller. Jag har nämligen tagit min veckotablett, den som ska skydda mitt skelett under min långvariga kortisonbehandling. Oftast brukar jag sätta mig i en skön stol och läsa morgontidningen, men så satte jag mig här i stället.

Jag har också funderat på att ta en tidig morgonpromenad under denna procedur. Idag ska vi spela golf, är det tänkt och då får jag motion ändå, så jag avstår från promenaden.