Idag har jag varit ute och rest med mina vänner Kajsa och Maggan. Vi skulle till ett ställe som heter Skroten. Underligt namn för där fanns det bara tyger av alla de slag. Det inköptes gardiner och duktyger.

Under lunchen satt vi och pratade om TV-program, kom in på Tomas Brolin och hans medverkan i programmet Mästarnas mästare. En ung man bland personalen blev lite nyfiken när jag berättade att jag bott i Näsviken, Brolins hemtrakt. Det visade sig att den unge mannen också kom från Näsviken och dessutom hade han bott just på Mälarhöjden där vi bodde. Fast då var ju han inte ens född! Men hans mormor bor fortfarande kvar där. Lite roligt sammanträffande,tycker jag!

På hemvägen tittade vi in på ännu ett ställe för att kolla på kläder.Tyvärr hade lunchen då tagit ut sin rätt och vi var trötta och ingenting blev köpt. Kanske lika bra det. Kläder finns det gott om i garderoben och våren har ju just börjat.

Nu är det igång. Vi har börjat flytta runt möbler och annat trots att hantverkarna inte kommer förrän efter påsk. Men har man en hummelubbe i huset så blir det bara så. Han kan ju inte riktigt sansa sig utan måste pröva sina vingar. Det blir säkert bra till slut, men jag hade tänkt mig en helt annan planering. Dessutom kommer det flytthjälp på Annandag påsk. Hoppas bara att man inte förtar sig nu utan spar på musklerna. Det blir en långsam renovering, säkert 4-5 veckor. Puh!

Det är riktig vår här nu. Härligt!

Det var som jag misstänkte. Min läkare ringde mig idag och berättade att han fått svar på de prover jag tagit tidigare i veckan och det visade att jag hade samma höga sänka, som när jag fick min diagnos för tre år sedan. Inget annat att göra alltså än att höja dosen av kortison, tyvärr. Kanske är det så att jag inte har velat inse att jag egentligen under en ganska lång tid har mått rätt dåligt. Jag ville ju så gärna slippa ta kortison och såg fram emot att kunna sätta ut medicinen inom en snar framtid. =(

Det är skönt att jag har en förstående man, som försöker hjälpa till på alla sätt och försöker göra min vardag uthärdlig.

 Jag ska nog komma igen, hoppas jag i alla fall. :)

En liten tur till farbror doktorn kan väl inte skada, tänkte jag och gjorde så också. Men han var väldigt ung, så nån farbror vet jag inte precis.

Jag fick ta en del prover och jag hade för hög sänka. Alltså förstår jag bättre varför jag känner mig som jag gör. Skönt! Men nu återstår att se om det betyder att jag har fått tillbaka min polymyalgia reumatica eller om det är något annat. Fler prover kommer att tas i nästa vecka så får vi se vad som händer.

En liten promenad kan väl inte skada. Solen lyser och snön gnistrar. Trots en dålig rygg måste jag bara ta mig ut en stund.

Idag den 12:e mars för tre år sedan, såg jag både sånglärka, tofsvipa och ett bi.

För två år sedan sånglärka och nässelfjäril och för ett år sedan den 18:e mars såg jag sånglärka och tofsvipa.

Detta har jag slagit upp i min fenologilista. Jag tycker det är roligt att se och göra jämförelser och små anteckningar om naturen. Tussilago brukar jag upptäcka runt den 15:e, men i år lär man väl få gräva djupt i snön för att se några spår.

Var fåglarna håller hus vet jag inte, men jag anar att de ändå är på väg. Det blir nog hårda tider för dem om inte våren gör framsteg snart.

Jag har lånat titeln. Den passar även in i min blogg. Jag är också lite sjuk nämligen. Sympatiserar med en kär familj. Jag hoppas att allt ska lösa sig tll det bästa för dem.

Med mig är det så att jag inte riktigt vet hur det står till. Jag kan ju inte springa till doktorn så fort det kärvar lite någonstans. Jag vet om att jag har en reumatisk sjukdom som jag medicinerar för. När det tillstöter långvarig snuva, lite ont i halsen tll och från, muskelvärk i hela kroppen, nackstelhet, och p g a den får jag även ont på andra ställen i ryggen, lite feber som kommer och går och så en otrolig trötthet.

 VIRUS, tänker jag då! Kanske går det över bara våren gör sitt intåg. Halleluja!

En doktor kan inte hjälpa mig mer än han redan har gjort.( Det är en manlig läkare)

 Bara att försöka stå ut ett tag till.

Efter en lugn och skön helg blev det en grå och tråkig måndag. Nu måste jag komma igång med att göra någonting. Livet består ju inte bara av att gå här och känna sig tråkig. Jag kommer igång sent på dagen, kan man säga, eftersom jag inte står i duschen förrän vid 10-tiden. Då har jag förstås ätit frukost, läst morgontidningen och gjort min vanliga morgongymnastik. Sedan brukar jag planera dagens måltider, oftast ensam, hummelubben tycker att allt jag gör är så jättegott!!!? Nu har han kommit på att han nog måste försöka äta lite mindre. Det är alltså så att jag lagar för god mat, kan man tänka.

Jag planerar alltså, småplockar lite grann och sedan brukar jag ta en långpromenad.

När våren kommer på allvar tror jag att det blir bättre. Jag kommer att vara ute mera och inte gå här hemma och städa, baka, laga mat  och allmänt känna mig som en riktigt präktig morsa. Jag har det för bra, tror jag.

Nu ska jag gå till köket och laga öländska kroppkakor. Se där, nu tänkte jag på mat igen.  Jag hoppas att vi kommer i väg till London och Sicilien, så jag får vidga mina vyer lite.