Nu var det roliga över. Vi har haft besök av de yngsta av mina barnbarn. Så härliga ungar. Vi har badat och lekt och läst och tittat i gamla fotoalbum. Farmor har berättat om sin pappa som en gång, när förra seklet var ungt, var flygare bl. a. Detta imponerade nog på lille A. Han berättade för mig att han ska bli pilot, när han blir stor. Ja, det är nog många pojkars dröm. Den som lever får se!

När sedan föräldrarna dök upp åt vi lunch och därefter åkte de vidare till den stora nöjesparken Liseberg. Hoppas att det blev av och att inte regnet gjorde att de ändrade sig och åkte hem istället. Jag hade gärna velat följa med , men kände att jag nog borde vara hemma och vila mig lite. Det tar på krafterna, det där. :) Fast egentligen är jag ju inte så himla gammal, men ändå.

Ja, det är verkligen sant. Vi har längtat färdigt, nästan. Man måste alltid längta efter något. Det är det som ger livet en extra krydda. Jag associerar nu till min dotters inlägg. Det är nu en vecka sedan vi fick den äran att rå om dem lite. Nu väntar vi på nästa familj, som kommer i morgon. Då ska vi få rå om de små barnen alldeles själva ett dygn, medan föräldrarna roar sig i stora staden. Sedan längre fram, kanske att det då är dags för den tredje kära familjen att besöka oss. Jag har hört glunkas om att sonen i den samma familjen gärna vill ha huset föräldrafritt nu innan han flyttar hemifrån och då är det ju ett ypperligt tillfälle för föräldrarna att rymma t. ex. tilll oss. Så vi fortsätter att längta.

Det var länge sedan jag skrev något här. Det beror på att vi är så upptagna hela tiden så jag hinner bara inte skriva oftast.

Igår och idag har vi varit på havet. Ljuvligt! I övrigt har vi spelat golf. Ah, vilken sommar!

Jag, vi väntar på att våra kära barn ska komma på besök om någon dag eller så. Det ska bli trevligt!  Vi är inte så bortskämda med detta. I stället är ju jag allt som oftast uppe i deras hemtrakter och far runt för att hinna med alla under några dagar.

Var är den soliga, sköna sommaren? Har den tagit en paus eller vad?

Jaha, jag tog nog i lite för mycket igår för idag har jag inte gjort någonting. Lagat lunchmiddag förstås, men det räknas ju inte. Det gör man ju så där bara ifarten. Gissa vad vi åt?  Karins ( eg. moster Ingalills ) fantastiska fiskbullar med ris, rotfrukter och sallad. Supergott! Min käre sambo äter detta mycket gärna och med stor aptit.  Och han är en mycket kräsen man, kan jag försäkra. Fast han tycker ju att allt jag lagar är jättegott. Hur man nu ska förhålla sig till detta? ;)

Har även hunnit med en liten middagslur. Väldigt skönt att kunna unna sig! ;)

Nu ska jag gå ut i trädgården och äta efterrätt direkt från körsbärsträdet. De, körsbären, är snart över för den här gången. Ack, så gott!

Idag har jag både varit ute på en cykeltur och gått en 18-hålsrunda på golfbanan. Det känns bara bra.  Så bra att jag inte orkar göra så mycket mer nu.

Idag har jag varit ute på golfbanan, ensam med tre herrar! Gick inte så bra , alltså! Var alldeles för nervös, tror jag. Men vi hade väldigt trevligt. Vädret var också fantastiskt skönt.

Väl hemkomna åt I och jag en superb fisksoppa. Mums!

Nu orkar jag inte mer för dagen. Snart dags för en old lady att gå till sängs med natt- boken och sedan förhoppningsvis sova gott.

Natti-natti!

Idag har det bara vräkt ned regn över oss. Efter det kommer mördarsniglarna fram, de små liven. I mängder! Tänk om man hade haft någon nytta av dem, istället för hur det är nu.

Jag måste erkänna att jag utan samvetskval klipper dem mitt itu bakom huvudet. Svisch!

Jag vill spela golf nu! Men I bara pratar och pratar. Sitter uppe vid lilla torpet  och pratar med grannen L.

Om vi går ut så blir det bara 9 hål. Kanske lika bra det eftersom det varnades för huggorm på ett plakat uppsatt vid 9:ans tee på 18-hålsbanan.

Se upp för huggorm till höger om 9:ans green stod det.

Usch, inte så trevligt!