En historia från en liten stad på västgötaslätten:

Tre icke så talföra bönder möttes en dag på torget.

Den förste som sa något sa följande: " Va seejer i ômmet, pôjka "?

Den andre sa: " Jaa, va sa en seeja "?

Den tredje sa: " Jaa, dä seejer ja mä ".

Nu har ja g i alla fall skrivit någonting. Få se nu om A kan fundera ut vad jag menar med detta ?

 

Anna

21 april 2009 22:06

Ja, de får en la seeje i alle fall, att de e la bra att en ble såpass sôm en anner ble, när en ente ble sôm en sulle!

Eller hur det nu var... =)

Puss på dej, Moran!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, då är det ett helt år sedan idag jag skrev mitt första inlägg i den här bloggen. Nu tycker jag tiden är mogen för att byta till en annan blogg. Så det här få bli mitt sista inlägg här. Det kan ju hända att jag ångrar mig och kommer tillbaka någon...

...i  vårt stora vinkelrum där vi både brukar sova, kan se på TV ( om vi vill ), lyssna på musik, lyssna på radio, läsa, spela piano, ( vilket vi inte vill så gärna ) för det var så länge sedan det begav sig, sitta i våra sköna soffor och dricka en k...

Idag har jag varit ute och rest med mina vänner Kajsa och Maggan. Vi skulle till ett ställe som heter Skroten. Underligt namn för där fanns det bara tyger av alla de slag. Det inköptes gardiner och duktyger. Under lunchen satt vi och pratade om TV-...

Nu är det igång. Vi har börjat flytta runt möbler och annat trots att hantverkarna inte kommer förrän efter påsk. Men har man en hummelubbe i huset så blir det bara så. Han kan ju inte riktigt sansa sig utan måste pröva sina vingar. Det blir säkert b...

Det var som jag misstänkte. Min läkare ringde mig idag och berättade att han fått svar på de prover jag tagit tidigare i veckan och det visade att jag hade samma höga sänka, som när jag fick min diagnos för tre år sedan. Inget annat att göra alltså ä...