Havet väntade som sagt på mig igår. Det bara låg där i solgasset och väntade..... Vi var helt ensamma, I och jag och stora havet. Några segelbåtar syntes vid horisonten långt, långt borta. Vilken stillhet, vilken skönhet. Den lätta vind, som fanns när vi kom, dog ut och det blev till en helt stilla havsyta. Som en spegel av hela himlen. Segelbåtarna fick antagligen ta ned sina segel och gå för motor. ;)

Vi hade säkert blivit kvar där hur länge som helst, om inte magen hade knorrat och hungern hade satt in.

Tyvärr är det annat väder nu, så det lär väl dröja tills vi får ge oss ut till vårt paradis igen.